Så klipper du hundens klor

Till att börja med: Korrekta och bra prylar förenklar arbetet. Köp en vass klotång som skär av klon utan att klämma. Välj även storlek på klotång efter din hund. Små hundar klipps med fördel med en saxliknande smådjurstång för att komma åt ordentligt. En stor hund kräver en större tång. Ha gärna bomull och iskallt vatten tillhands då kylning är ett bra sätt att stoppa eventuell blödning. Kommersiell ”blodstopp” kan köpas i samma syfte, annars fungerar även potatismjöl bra om du skulle råka klippa för nära pulpan.

Gör det bekvämt

En liten hund kan du med fördel ha den i knäet. Du kan också träna den i att ligga i soffan eller stå på ett bord, helst med ett halkskydd. Har du en större hund kan du ha den stående. Då lyfter du tassarna bakåt en och en som på en häst. Hunden kan även ligga på sidan på golvet eller på rygg i ditt knä medan du sitter på golvet. Hitta det läge som känns bekvämast för er båda.

Lokalisera pulpan

När du ska klippa hundens klor är det viktigaste att ta reda på var pulpan finns. Om du råkar klippa i pulpan kan det göra ont för din hund och för att lokalisera pulpan är bra belysning a och o. Kika på svarta klor från flera håll, gärna underifrån och upp. Det finns en ”köttigare” rundning under klon, där pulpan fäster. Kläm med fingernageln under klon för att få en känsla av var det är hårt respektive mjukt. Det mjuka är pulpan och den ska du undvika att klippa. Håll vita klor mot ljuset för att lättare se pulpan.

Klipp klorna med rätt vinkel

Snittet vill du lägga ett par millimeter från pulpans spets, då nervtrådar kan gå ut en bit och ett ambitiöst snitt kan smärta trots att det inte blöder. Lägg klippsnittet ”längst med underlaget”. Om du tänker dig att din hund står med tassen i marken så ska snittet ligga i samma vinkel som klorna möter underlaget. Den klippvinkeln minimerar risken för att klippa i pulpan.

Hur mycket ska man klippa?

Just vilken klolängd som passar för din hund är en definitionsfråga. Vad du har för ras och om klorna är för långa samt hur länge de varit så spelar in. Har pulpan blivit för lång klipper du så långt du kan med en klotång för att därefter klippa igen ofta, varannan vecka brukar passa bra (observera att olika hundars klor växer olika snabbt och nöts ner olika snabbt). Däremellan filar du regelbundet, ca 3 ggr/veckan – för att stimulera pulpan till att dra sig tillbaka. Är du osäker på vilken klolängd din jycke bör ha kan du rådfråga din veterinär. Klolängden på hunden är viktig då för långa klor påverkar hela hundens benställning och därmed belastning. 

När du väl ska klippa klon, fixera då hela klokåpan ordentligt. Klippet ska inte vrida tåleden och skapa obehag. Håll inte enbart i tassen utan i varje enskild klo vid klipp. Lägg gärna upp hundens ben mot ditt knä eller liknande, för bästa stöd. Hunden bör kunna slappna av medan du klipper.

Dags att klippa

Så där ja, nu har vi en fixerad klo, en uppfattning om var pulpan sitter och även en uppskattat optimal klolängd. Nu har det blivit dags att klippa hundens klor. Undvik att kapa. Hyvla hellre. 1-2 millimeter tjocka skivor i taget, det ger dig kontroll. Mellan varje snitt kontrollerar du åter var pulpan är. Börjar den skönjas, stanna där. Det kan innebära att du ser pulpan, känner en ökad mjukhet i mitten av klon, att klomaterialet ljusnar eller så stöter du på en liten ”prick”, som en hålighet (det är pulpakanalen). Fila resten av klon om du är osäker. En fotfil eller nagelfil funkar bra. Filandet hjälper dig att lära känna din hunds klor och pulpans placering.

Bli säker i dig själv för att underlätta kloklippningen

Känner du dig ändå osäker behöver du lösa din egen tveksamhet innan du börjar klippa klorna på din hund. Om du känner dig nervös eller orolig blir även hunden det. Då sker missöden lättare. Be en djursjukvårdare, veterinär eller någon annan kunnig visa dig. Du kanske har en hund i bekantskapen som är lugn och trygg vid kloklippning som du kan öva på. Du bör först och främst skaffa dig själv förmågan så att din hund slipper agera försökskanin. Råkar man klippa i pulpan och smärtar hunden är risken stor för att den utvecklar rädsla. Det kan ta lång tid att bygga upp förtroendet igen, så försök att göra rätt från början.