Jakthundar är brukshundar som har avlats fram med en viss typ av jakt i sikte. Vissa jakthundar är bra på att förfölja vissa sorters djur. En del är experter på att markera var bytet befinner sig och hålla det i schack tills jägaren anländer. Andra är bra på att hämta bytet när det väl har nedlagts. Gemensamt för alla jakthundar är att de har ett välutvecklat luktsinne, god uthållighet och snabbhet, men inte minst en stark jaktinstinkt. Hos många andra hundraser har jaktinstinkten avlats bort, men hos jakthunden har den förstärkts.
Björnhundar måste vara modiga. Fågelhundar inte så mycket, men de måste istället vara rädda om fångsten. De ska helst undvika att sätta tänderna i filéerna innan de är stekta.
En terrier som används vid grytjakt måste vara modig för att våga sig in i det mörka grytet där bytet gömmer sig, men hunden måste också vara försiktig och ha gott omdöme.
I Sverige finns elva olika typer av jakthund, och mer än 90 jakthundsraser finns representerade. Bland dem räknas 9 jakthundsraser som svenska (se nedan).
Man brukar dela in jakthundarna i ett antal kategorier efter vad de kan jaga och hur de beter sig i en jaktsituation. Indelningen är inte skriven i sten. Den har ändrats under åren, och om du går utomlands hittar du andra indelningar. Men det här är ett vanligt sätt att dela in de olika typerna av jakthundar som finns i Sverige.
En drivande jakthund spårar och förföljer bytet och driver det med skall mot jägaren. Det finns snabbdrivande och kortdrivande jakthundar.
Snabbdrivande jakthundar används framförallt vid jakt på räv och hare. De rör sig snabbt och täcker ett stort sökområde på upp till 300 meter från jägaren. Till de snabbdrivande jakthundarna räknas olika typer av stövare, till exempel Hamiltonstövaren.
Kortdrivande jakthundar används också för småviltsjakt, men de håller sig närmare jägaren och gör inte lika stora sökrundor. Basset, beagle och drever är några populära exempel på kortdrivande hundar.
Att stöta betyder att ”sätta fart på”, och det är förstås villebrådet man vill ha fart på och jaga ut från dess gömställen. En stötande jakthund går strax framför jägaren, söker av terrängen och skrämmer småvilt och fåglar till uppsprång eller uppflog inom räckhåll för jägarens hagelvapen. Efter ett lyckat skott ska hunden dessutom kunna apportera bytet. Bland stöthundarna finner vi olika typer av spaniel, som Cocker Spaniel och Springer Spaniel.
De jakthundar som kallas ”ställande” jobbar på ett sätt som får villebrådet att stanna upp. Viltet blir ”ställt”. Det åstadkommer hunden med cirklande rörelser och ett rytmiskt skällande (ståndskall) som förvirrar djuret och gör det orörligt. Samtidigt visar skallet för jägaren var djuret befinner sig, och jägaren kan ta sig fram till platsen och fälla viltet, om det är ett lovligt villebråd. Vanliga exempel på ställande hundar är jämthund, svensk vit älghund och hälleforshund, och de används vid jakt på exempelvis älg och grävling.
Stående fågelhundar håller sig inom synhåll från jägaren och nosar upp bytet med sitt utmärkta luktsinne. När hunden hittar en fågel som ligger och trycker, stannar Den upp och ”pekar” med kroppen åt det håll där bytet gömmer sig. Först när jägaren når fram och ger kommando skrämmer hunden upp villebrådet och lägger eller sätter sig sedan ner för att ge fri skottvinkel. På ett tredje kommando ska hunden sedan apportera fågeln. På grund av sitt speciella jaktbeteende går de här hundraserna ofta under namn som pointer och setter, och de kallades tidigare hönshundar. Vissa typer av stående fågelhundar lämpar sig även för jakt på småvilt.
Det här är en liten skara av hundraser som jagar fågel genom att skälla vid det träd där fågeln har satt sig. De kallas därför även trädskällare. Skällande fågelhundar hör till någon typ av nordisk jaktspets, och enligt vissa definitioner kan även lajkor räknas in. Här hittar vi i allmänhet mycket friska och sunda hundar med starkt självförtroende och en fri livsstil.
Att apportera heter ”retrieve” på engelska, och i den här kategorin hittar du de omtyckta retriever-hundarna, som Golden Retriever och Labrador Retriever. De apporterande hundarna är experter på apport, vissa av dem både på land och i vatten. De används som fågelhundar vid den typen av jakt där man fäller ett stort antal villebråd på kort tid, och där själva uppsökandet inte är det centrala i hundens sysslor.
Grythundar är små och gärna lite avlånga hundar som har rätt format för att kunna krypa in i ett gryt och markera var villebrådet gömmer sig. Jakten kan sedan fortsätta genom att gången öppnas genom grävning, hunden tas ut och viltet nedläggs med grytrevolver – en speciell revolver som bara rymmer en patron åt gången. Vanliga grythundar är tax och terrier.
Det finns nio svenska jakthundar som är godkända av Svenska Kennelklubben:
Det finns fyra svenska stövartyper med släktingar runt om i Europa: Hamiltonstövare, Gotlandsstövare, Schillerstövare och Smålandsstövare. Hamiltonstövaren är kanske den mest populära av alla stövare, om inte av alla svenska hundar, och kallas ofta ”Sveriges nationalhund”. Stövarna är snabbdrivande jakthundar. Stövarna är specialiserade, vilket innebär att de endast får användas till jakt på hare och räv. De är envisa förföljare som inte släpper sitt byte ur sikte i första taget. För att undvika att de även jagar större vilt på det här sättet, måste de vara ”rådjursrena”. Deras efterhängsna stil skulle annars kunna resultera i hetsjakt, vilket är olagligt.
Jämthunden är en nordlig jaktspets som i första hand används till älgjakt. Jämten är den vanligaste älghunden och en av de absolut mest populära svenska hundraserna över huvud taget. Även jämten kallas ibland ”Sveriges nationalhund”. Jämthundar används vid älgjakt men även vid jakt på björn, vildsvin, lodjur och grävling. Jämthunden är en ställande hund, vilket innebär att den markerar med skall och håller viltet på plats tills jägaren kommer fram. De kan även användas som ledhund vid ledhundsjakt.
Men jakthundarna är inte bara bra på att jaga. Deras fantastiska egenskaper och förmågor gör att de även kommer till nytta som tjänstehundar i olika sammanhang.
En väldresserad spårhund kan snabbt söka upp skadade djur efter en viltolycka, utan att stressa djuret i onödan. Retriever-hundar används ofta som ledarhundar och hjälper synskadade att ta sig fram i utemiljön.
De starka och snabba (och smarta) jakthundarna passar perfekt till olika typer av hundsport. De uppför sig exemplariskt på utställningar (i alla fall ibland), och de är den ideala träningskompisen för vem som helst som vill hålla sig i form.
Jaktsäsongen är begränsad och under resten av året måste jakthunden kunna fungera socialt, som sällskap till husse och matte och barnen och andra husdjur. Som en extra familjemedlem, helt enkelt.
Man kan förstås ha en jakthund som rent sällskap också, utan att delta i någon jakt. Jakthundar är ofta friska och starka hundar med jämnt humör. De lockar ut familjen på långa, härliga promenader och briljerar med sin blandning av fri själ och trofast kumpan. Jakthundar brukar trivas bra med att bo inne i boningshuset tillsammans med familjen, och de är billigare att försäkra än andra hundar.
Vi har redan sagt det, jakthundar är friska. Det betyder inte att en jakthund inte kan bli sjuk eller skadad. Tvärtom, de har ju ofta ett ganska spännande jobb som kan innefatta närkontakt med både vildsvin och björn. Men jakthundarna omfattar ett antal hundraser som är väldigt friska, statistiskt sett. De har avlats fram för att må bra i skog och mark. De klarar att röra på sig utan att få andnöd eller ryggskott. De har fria luftvägar, bra proportioner, starka konstruktioner. Som försäkringsbolag kan vi inte veta hur just din jämthund eller stövare kommer att må genom livets alla skiftningar. Däremot vet vi att din hund hör till en ras som är frisk, statistiskt sett.
Och det är just den statistiken som gör att vi kan sätta ett lågt pris på din hundförsäkring.
Mer om varför olika hundförsäkringar kostar olika mycket