En snöskoter fördelar sin vikt över en stor yta. Men den är samtidigt stor och tung och den kan komma upp i höga hastigheter. Glöm inte heller att din egen vikt adderar till den totala vikten. Motorljudet och vibrationerna när du kör kan hindra dig från att höra eller se om isen är svag. Kör du snabbt kan du dessutom hinna långt ut från fast mark innan isen brister. Därför är det viktigt att alltid ha isdubbar med dig som en första hjälp om olyckan är framme.
Kärnis är normalt den första isen som bildas. Den är hård, genomskinlig, växer nedåt och är den typ av is som i allmänhet har bäst bärförmåga. Men om snön faller så trycks isen ned av den extra vikten. Då kan vatten sippra upp på isen genom sprickor och då suger även snön i sig vatten. Isen tyngs då ned ytterligare av vikten och på ytan bildas en ”stöpsörja” som hindrar isen från att växa undertill. Den nyfrusna stöpisen är även mindre hållfast än kärnisen. Nu börjar istället stöpsörjans översta skikt att frysa och växa, vilket skapar dubbla isar med stöpvatten mellan lagren. Den undre isen kan bara fortsätta växa när vattnet mellan islagren frusit till. Nu har vi alltså en kombination av två olika isformer. Den övre, korniga isen gjord av frusen stöpsörja, kallas stöpis. Den undre isen utgörs av kärnis.
Generellt kan man säga att ju mörkare färg isen har desto tunnare är den. En ljus färg kan betyda att det är snöis som är mindre hållkraftig än kärnis. Ser du snö på isen ska du hålla utkik efter gråa stöpfläckar vilket tyder på att isen smälts underifrån. Ser du tjockare drivor måste du vara väldigt försiktig i och med att isen under kan vara i stort sett bortsmält.
Under kyliga perioder med lite snöfall krymper istäcket. Det innebär att sprickor bildas som kan fyllas med uppträngande vatten som då fryser till. Om temperaturen istället stiger så börjar istäcket att utvidgas. Spänningarna i isen ökar och den börjar trycka mot stränder och holmar. Om pressen ökar så skjuts isen till slut upp på land eller bryts isär. Då bildas långa, kraftiga veck som kallas upp- eller nedråkar. Det är vid dessa tillfällen kan man höra isen sjunga eller klaga.
Är du ute med skotern är det säkrast att alltid köra på minst 15 centimeter tjock kärnis och att du har med dig isdubbar och ett varmt ombyte. Kom ihåg att hålla koll på isens färgskiftningar och utseende under hela turen. Tjocka snödrivor på isen kan dölja nästan bortsmält is, i och med att snön isolerar och värmer. Du bör också undvika att köra där vattnet under isen är i rörelse, då det försvagar isen underifrån. Innan du åker iväg så är det bra att planera var du tänkt åka. Ger du dig ut i okända trakter så kan du prata med lokalbor och hålla dig uppdaterad om väder och temperatur innan du åker.