Cavalier king charles spaniel

Kort fakta om cavalier king charles spaniel 

• Ursprung: Storbritannien 
• Typ av hund: Sällskapshund 
• Vikt: 5,5–8 kg 
• Livslängd: 9–14 år 
• Päls: Lång, silkeslen och lätt vågig. Vanliga färger är blenheim, trefärgad, ruby samt black and tan. 
• Karaktär: Vänlig, tillgiven, anpassningsbar och lekfull

Om cavalier king charles spaniel 

Cavalier king charles spaniel är en ras med en fascinerande historia som sträcker sig tillbaka många århundraden. Cavalier king charles spaniels har funnits i Storbritannien i århundraden, men under 1500- och 1600-talen blev de även särskilt populära som sällskapshundar vid de kungliga hoven. 

Cavalier king charles spaniel är en liten hundras som funnits i Europa i över tusen år. Det finns målningar av dvärgspaniel som kan dateras redan från 1200-talet. Redan på 1500-talet var cavalier en vanlig sällskapshund för damer och kung Charles II av England var så förtjust i dem att han alltid hade dem nära sig. Det bidrog till namnet "King Charles Spaniel". 

Runt år 1800 hade den trubb­nosade varianten blivit allt mer populär och den ursprungliga spaniel­rasen nästan gått förlorad. 1926 försökte då amerikanen Roswell Eldridge nyetablera den ursprungliga cavalier king charles spanieln och 1945 erkändes den som en egen ras av engelska kennelklubben. Idag finns rasen över hela världen och är mycket uppskattad. 

Storlek och utseende 

Cavalieren väger normalt ca 5,5–8 kg, men den kan även väga mer. Den har ca 30–35 cm i mankhöjd och ett inbjudande ansikte med stora, mörka och uttrycks­fulla ögon. 

Färgmässigt förekommer den som följande varianter: 

• Blenheim (kastanjebruna markeringar på pärlvit bakgrund). 
• Trefärgad (svart, vitt och tan). 
• Ruby (enhetligt röd). 
• Black and tan (svart med tan-tecken).

Hälsa och skötsel 

King charles spaniel som ras kan ha vissa hälso­problem, bl a blåsljud på hjärtat. På grund av detta har rasen ett hälsoprogram för att minimera problemet och alla cavalierer som används i avel ska ha ett giltigt hjärtintyg utan anmärkning. 

Ett annat potentiellt problem är rasens hängande öron, vilka kan orsaka lindriga öronproblem. Den har relativt stora ögon, vilka man bör vara uppmärksam på eventuella infektioner. 

I rasen finns en ibland smärtsam, neurologisk sjukdom – syringomyelia. Det är en ärftlig och obotlig nervsjukdom. Forskning har visat att en hög andel av cavalier king charles Spaniel-hundar har de genetiska faktorer som ökar risken för att utveckla syringomyeli. Symtomen kan variera från lindriga till mycket svåra och i vissa fall kan de leda till allvarliga funktionsnedsättningar.  

Syringomyeli, som förkortas SM, kan ge olika symtom hos olika hundar. Här är några av de vanligaste tecknen att vara uppmärksam på: 

• Hunden kliar sig intensivt i luften, ofta runt huvud, nacke eller öron. 
• Hunden kan visa tecken på smärta i nacken, vara ovillig att röra på huvudet eller halta med frambenen. 
• Beröring av nacken eller öronen kan ibland utlösa kliande eller smärta. 
• Vinglighet och dålig koordination 
• Skolios 
• Hysteriskt bitande på tassarna 
• Hunden piper eller jämrar sig utan uppenbar anledning 
• Förändrat beteende: hunden kan bli tillbakadragen, sluta vilja leka eller visa irritabilitet. 

Om du planerar att köpa en cavalier är det viktigt att välja en uppfödare som följer Svenska Kennelklubbens hälsoprogram. Då vet du att hundarna är hälso­testade och att uppfödaren tar ansvar för att minska ärftliga sjukdomar, till exempel hjärtfel och syringomyeli. 

Pälsvård 

Pälsen är normalt lång, rak och silkaktig. Den behöver inte trimmas, men pälsen på tassarna bör klippas då och då så den inte blir för lång och hindrar gången.

För att pälsen ska hålla sig fin mår en cavalier bra av att badas ungefär var tredje vecka. Ta gärna tillfället att känna igenom hunden i samband med badet. Då är det lättare att upptäcka om något känns annorlunda, som knölar eller svullna juver.

Pälsen ska borstas regelbundet, speciellt pälsen bakom öronen som lätt kan tova sig. En cavalier, som alla hundar, behöver regelbunden motion för att inte gå upp i vikt, så se till att den får aktivera sig ordentligt. 

Cavalierns stora och långa öron behöver ses över varje vecka. Rengör dem vid behov för att hålla dem friska och minska risken för öroninfektioner.