Pomeranian

Snabba fakta om pomeranian

• Ursprung: Regionen Pommern, nuvarande Tyskland och Polen
• Typ av hund: Sällskapshund
• Vikt: 1,9–3,5 kg
• Livslängd: 12–16 år
• Päls: Tjock, fluffig dubbelpäls som kräver regelbunden borstning
• Karaktär: Livliga, självsäkra och ibland bossiga

Om pomeranian

Pomeranian är den minsta av de fem varianterna av tysk spets, som är Mellaneuropas äldsta hundtyp. Namnet härstammar från regionen Pommern i nordvästra Polen och nordöstra Tyskland. De andra varianterna heter gross-, mittel-, klein- och wolfspitz (keeshond).

Pomeranian som ras utvecklades dock huvudsakligen i England, vilket förklarar varför rasen fått sitt engelska rasnamn. Den första standarden för rasen bestämdes av The Pomeranian Club som bildades 1891 i England.

När rasen introducerades till Europa blev den snabbt populär som sällskapshund, särskilt i adliga kretsar. Pomeranian blev extra känd under 1800-talet, när drottning Victoria av England började föda upp dem. Hennes kärlek till rasen bidrog till att popularisera pomeranian i hela Europa och de minskade i storlek till den lilla, dekorativa hunden vi känner i dag. Förr kallades pomeranian för dvärgspets på grund av sin lilla storlek.

Pomeranians storlek och utseende

Pomeranian är en kort och liten hund med dubbel päls, alltså med både täckhår och underull. Svansen bärs över ryggen, öronen är små och upprätta. Mankhöjden på en pomeranian ligger på 19–24 cm och de vanligaste färgerna är orange, orange- eller vargsobel, röd, svart eller kräm­färgad. Andra färger kan dock förekomma, även om de inte är lika vanliga.

Trots sin lilla storlek är pomeranian en robust hundras och långt ifrån typiska väskhundar än vad man kanske först tror. Det är dock viktigt att vara medveten om rasens fysiska begränsningar. Lek med betydligt större hundar kan innebära risk för skador. Små barn kan vara hårdhänta och därför bör de aldrig lämnas ensamma med hunden. 

Pomeranian har en tjock dubbelpäls som är relativt lättskött. Regelbunden borstning, ungefär varannan vecka, räcker oftast för att undvika tovor. Under fällnings­perioder behöver pälsen kammas oftare.

Pomeranians karaktär

Pomeranians är små, livliga och tillgivna hundar som kan vara utmärkta sällskaps­hundar. De är intelligenta och lär sig snabbt, vilket gör dem relativt lätta att träna, även för en ny hundägare. Deras lilla storlek gör dem också enkla att hantera och de är anpassningsbara till olika miljöer.

De har dessutom en självsäker och ibland envis personlighet, vilket gör att det är viktigt att vara konsekvent med vardags­lydnad.

Trots sin energiska natur älskar pomeranians att kela. De njuter av att sitta i knäet eller ligga bredvid på soffan där de kan få närhet och uppmärksamhet.

Pomeranian är ofta mycket nyfikna och gillar att ha koll på vad som händer i deras omgivning. De är också kända för att vara skälliga. De har en stark vaktinstinkt och är ofta snabba att larma sina ägare om de hör eller ser något ovanligt, men med rätt hantering kan det balanseras.

Vanliga sjukdomar hos pomeranian

Pomeranian som ras är inte speciellt skadedrabbad, utan ligger på en medelnivå i skadestatistiken. De kan vara benägna att drabbas av vissa hälso­problem, vilket innebär att man som ägare behöver vara observant kring deras hälsa och daglig skötsel.

Skador som kan förekomma är patella­luxation, där knäskålen glider ur sitt normala läge, vilket kan orsaka smärta och påverka hundens rörlighet.

Andra förekommande hälsoproblem är hormonella besvär som resulterar i förlorad päls. De har också små, känsliga luftstrupar som kan kollapsa – ett tillstånd känt som trakealkollaps, vilket leder till andningssvårigheter och en karakteristisk hosta.

Dessutom är ögonproblem som katarakt och progressiv retinal atrofi (PRA) relativt vanliga hos rasen, vilket kan leda till syn­förlust om de inte hanteras på rätt sätt. Därför är det viktigt att välja en uppfödare som bara avlar på friska hundar.