Det är bra att kunna bedöma just din hunds kräkning, hur du kan skilja en kräkning från en annan, när det är dags att kontakta veterinär och om hjälpen behöver sökas omgående eller inte. För att förstå hur man bedömer en kräkande hund, så är det bra att kunna lite om mag-tarm-kanalen.
– En kräkning är magsäckens sätt för att få upp innehållet i magsäcken. Den har bara två “portar”, matstrupen och tunntarmen. I magsäcken bildas det magsyra som är till för att ta hand om och bryta ner födan. Tarmarna rör sig hela tiden hela tiden för att kunna transportera mat, saliv, magsyra, avföring etc. Blir det stopp i tarmen, bildas ett tryck mot tarmens vägg så att syre, näring och blodtillförsel hämmas. Det i sin tur kan leda till att tarmavsnittet riskerar ta skada och i värsta fall dö, säger Elise.
När du besöker en veterinär så kommer han eller hon att ställa dig frågor innan diagnos ställs, så det är bra om du är lite förberedd inför besöket:
– Är hundens allmäntillstånd bra är det mindre sannolikt att tillståndet just då är allvarligt, men det kan snabbt ändras om hunden har svalt ett främmande föremål. Ett främmande föremål som t.ex en sten som ligger i magsäcken behöver inte utgöra något hot. Är stenen dock större, och magsäcken inte orkar flytta den vidare till tunntarmen, kan den plötsligt orsaka ett stopp i mag-tarm-kanalen och tillståndet kan då bli akut. Majskolv och nektarinkärnor är andra, typiska föremål är farliga att svälja då de kan orsaka stopp, fortsätter Elise.
Kräks hunden och du märker att allmäntillståndet är påverkat så bör du uppsöka en veterinär. Titta noga på hunden efter den kräkts och se om den intresserar sig i omgivningen, vill ut, beter sig annorlunda, eller äter gräs. Du kan pröva att ge den lite mat för att se om aptiten är normal. Är aptiten och allmäntillstånd normalt så kan du prova att behandla kräkningen hemma. Är hundens buk öm bör du däremot ta den till veterinär så snabbt du kan.
Kräks hunden och du märker att allmäntillståndet är påverkat så bör du uppsöka en veterinär. Titta noga på hunden efter den kräkts och observera noga om den intresserar sig för omgivningen, vill ut, beter sig annorlunda, eller äter gräs. Du kan pröva att ge den lite mat för att se om aptiten är normal. Är aptiten och allmäntillstånd normalt så kan du prova att behandla kräkningen hemma. Är hundens buk öm bör du däremot ta den till veterinären så snabbt du kan.
– Hur allvarligt problemet är kan du bedöma genom att notera hur många gånger hunden kräks inom en given period. En hund som har ihållande kräkningar under kort tid, är mer oroväckande än en hund som kräks varje morgon under flera månader. Kräks den intensivt kan man misstänka ett stopp i tarmen, men även förgiftningsrisk eller tarminvagination (tarmen trär upp sig på sig själv och stryper närings- och blodtillförsel så tarmavsnittet dör).
Kräks hunden ofta under längre tid kan man misstänka magkatarr, opassande foder, parasiter med mera. Kräks hunden vanligen på tom mage, ofta morgontid då magen är tom, kan det bero på att magsäcken är känslig för magsyra, ett symtom som tyder på magkatarr. Detta kan avhjälpas genom att ge hunden små portioner vid flera tillfällen, istället för större portioner mer sällan. En bra idé är att ge hunden lite mat det första du gör på morgonen och det sista du gör på kvällen, säger Elise.
Fundera på vad som hände innan kräkningarna startade. Hade den fått medicin? Hade du råkat tappa någon av dina egna mediciner på golvet som aldrig återfanns? Tuggade hunden sönder en sko, en leksak eller ett tuggben? Eller du kanske misstänker att hunden varit i köket och ätit till exempel choklad, lök, vindruvor eller majskolvar? Var ni ute på promenad där det låg fimpar, snus? Tuggade hunden på pinnar, gräs eller stenar?
– Om hunden både kräks och har diarré är risken större för att det handlar om magsjuka och uppsnappad smitta. Var också lite uppmärksam med avföringen. Har det blivit ett stopp i tarmen, så finns det ändå metervis med tarm efter själva stoppet med innehåll som är på väg ut. Den avföringen har så att säga redan bildats. Många är av naturliga skäl rädda för blod i kräkningarna, men det är mängden blod som är avgörande. En strimma eller droppe blod är inte så alarmerande. Det kan bero på att ett kärl i svalg eller matstrupe brustit av den frätande magsyran. Rikliga mängder blod eller en helt blodfärgad kräkning bör däremot undersökas direkt av en veterinär. Feber vid kräkning kan bero på smitta och magsjuka, men även ett blödande magsår som håller på att förvärras, fortsätter Elise.
När hunden kräks förlorar den mycket vätska och även viktiga salter. Därför kan det vara bra att ge vätskeersättning, så mår den snabbare bättre än om den får vanligt vatten. Vätskeersättning finns att köpa på apotek och i djuraffärer. Du kan även göra din egen så här:
– Utöver vätskeersättning är det bra med snäll, lättsmält mat. Den finns att köpa på nätet och på djurkliniker, men du kan även göra skonkost till hunden själv. Kokt ris, kyckling eller vit fisk är bra och fettsnål mat som du kan ge ofta i små portioner. Ge inte hunden fet och stekt mat då det ofta utlöser kräkningar och dessutom kan bidra till sjukliga tillstånd som pankreatit och bukspottkörtelinflammation.
Ge hunden mellan en tesked till en matsked i timmen första dygnet. Därefter dubblar du mängden varannan vaken timme under andra dygnet. Vill inte hunden äta självmant kan du mixa maten med stavmixer och spruta in maten med spruta i mungipan. Var dock observant på hur aptiten utvecklas, den bör bara bli bättre och bättre. Om den dåliga aptiten håller i sig är det bra att vara lite vaksam över hundens allmäntillstånd. Det kan dock bero på att hunden precis kräkts och har dålig smak i munnen. Det kan också bero på att inte är van vid att få kost anpassad för människor, så lite vaksam och pröva dig fram, avslutar Elise.
Vi hoppas att dessa tips hjälper dig på vägen om din hund någon gång skulle börja kräkas. Är du orolig är det dock alltid bra att kontakta en digital veterinär, till exempel FirstVet, så kan de hjälpa dig att avgöra om din hund behöver tas till veterinär. Att hundar kräks någon gång då och då är dock inte så ovanligt. De tar upp smittor oftare än människor i och med att hundar inte tänker på hygien över huvud taget. De går med nosen i marken, intresserar sig för andras avföring och slickar sig sedan runt munnen. De ökar definitivt riskerna. Lycka till och ha ett härligt liv med din hund!