När du kommer till kliniken med din hund börjar veterinären med att ta en anamnes, det vill säga en noggrann sjukdomshistoria. Veterinären lyssnar på din beskrivning av vad förändrats hos din hund och ställer samtidigt relevanta frågor. Dina intryck styr ofta hur veterinären riktar sin undersökning, men oavsett dessa så är det viktigt med en systematisk genomgång, så ingenting missas, miss- eller övertolkas.
– Som veterinär har jag naturligtvis lång erfarenhet av att lägga märke till olika avvikelser, men mina sinnen är inte skarpare än dina egna. Lär du dig alltså själv vad som är normalt eller inte med din hund, så kan du undersöka hunden själv och även upptäcka avvikelser. Det handlar bara om att veta vad man ska lägga märke till. Här är några konkreta tips och checkpunkter du kan ha när du går igenom din hund, säger Elise.
Det är alltid bra att ha koll på vad din hund väger även när den är frisk, till exempel inför vaccinationsbesök och liknande. Vikten i sig räcker dock inte för att värdera hundens näringstillstånd.
– En sjuk hund kan väga lika mycket som den gjorde frisk. Den kan ha magrat men samtidigt samlat vätska i buk- och brösthåla. En hund med mindre muskelmassa kan i sin tur väga lika mycket som den gjorde som frisk, men ökat i fettmängd istället. Både övervikt och undervikt ses dock om sjukliga tillstånd, fortsätter Elise. En objektiv skala att mäta hull på är BCS (body condition score) som går från 1-9 där 5 anses vara idealet.
– Det du ska göra är att titta på hunden både ovanifrån och från sidan. Hunden ska ha en avsmalnande midja från båda vinklar, vilket kan vara svårt att se om hunden har tjock päls. Därför är det även viktigt att känna och ta i hunden. Hundens revben ska kännas utan att du ska behöva trycka med händerna. De ska inte upplevas som spetsiga. En avsmalnande midja ska övergå i breddande höfter som ska gå att känna, men inte vara vassa, fortsätter Elise.
När man bedömer en hunds hälsa är det viktigt att alla parametrar man tittar på är objektiva. De parametrarna som används är vikt, BCS och TPR – temperatur, puls och andningsfrekvens, också kallat respiration.
– Det räcker inte att känna på hundens nos, tassar, öron för att avgöra om den har feber eller inte. Därför mäts temperaturen rektalt. Det är mindre relevant att veta hundens normaltemperatur, så du behöver inte ta temperaturen på hunden regelbundet. Det räcker om du tar tempen någon gång då och då så får du en uppfattning om hundens normaltemperatur. Du bör dock alltid ta tempen om hunden verkar onormalt slö eller verkar sjuk. Över 39,5 i temp ses som feber men även undertemperatur är allvarligt och bör utredas hos en veterinär, säger Elise.
Hundens slemhinnor ska kollas i munnen men även på de undre ögonlocken. En normal färg är den “laxrosa”, eller liknande färg, som vi människor har på våra slemhinnor. Lär känna det normala hos just din hund genom att titta regelbundet.
– Hundar kan även ha pigmenterad färg, alltså mörkt gråbruna. Förutom färgen, så bedöms slemhinnan även efter sin fuktighet. En klibbig eller torr slemhinna kan tyda på att hunden är uttorkad. Man kan trycka på slemhinnan i munnen för att se den s.k. CRT, kapillära återfyllnadstiden. När man trycker hårt med fingret bromsas blodflödet dit tillfälligt, men ska återfå sin normala färg igen inom 2 sekunder när man släpper fingret. Det tyder på en bra cirkulation, fortsätter Elise.
När du kollar hundens munhåla ska du naturligtvis titta på tänderna, men kolla även hundens andedräkt, tunga, gom, läppar, tandkött, läppveck och kinder. Kontrollera tändernas antal, utseende och avvikelser i form eller färg och undersök eventuella smärtsamma punkter.
– Trubbiga hundraser har ofta snedställda tänder, vilket gör att du måste vara extra noga med regelbundna kontroller och tandborstning. Många hundraser har även läppveck som ska hållas rena och torra. Blir det fuktigt trivs nämligen jästsvampen som finns i hundens normala hudflora och överproduceras. Detsamma gäller för alla veck (vulvaveck, nosveck, hudveck, läppveck). Jästlukt och brunt, fuktigt sekret i vecken tyder alltså på jästsvampinfektion. Då bör du raka bort pälsen kring området för att lufta och ibland även rengöra med uttorkande produkter. En bra tumregel: är ser du något avvikande? Kolla motsvarande ställe på andra sidan och se om det ser likadant ut där. Finns avvikelsen bara på ena sidan är det värt att kolla upp mer, säger Elise.
Hudens elasticitet testar du genom att lyfta en hudflik vid nacken och skuldrorna. På en hund som inte är uttorkad ska den falla tillbaka direkt.
– Normal dricker en hund ca 0,5dl/kg och dygn, men mer om hunden förlorat vätska på grund av feber, kräkning eller diarré. Äter hunden blötfoder, får färsk eller kokt mat, så får den i sig vätska på så sätt och dricker alltså mindre. Onormal eller sjuklig törst innebär 1dl/kg och dygn. Det kan bland annat tyda på hormonella sjukdomar, livmodersinflammation, diabetes, njursjukdom eller urinvägsinfektion, berättar Elise.
Yttre hörselgången och öronlapparna bör du kontrollera för hudfärgen och tjocklek, mängd öronvax och lukt.
– En tjock vätskefylld öronlapp kan vara ett blodöra eller en utgjutning av blod i öronbrosket. Brunt till rostrött sekret kan vara ett tecken på jästsvampinfektion. Hundar får dock sällan öronskabb. Om så är fallet har de ofta smittats av en katt som de varit väldigt nära. Brunt sekret utan klåda är mest estetiskt. Tumregeln som gäller är, har hunden inga besvär från öronen, oavsett utseende, behöver den inte utredas, säger Elise.
Klorna slits väldigt olika på hundar beroende på hur aktiva de är, men även på underlag. Kolla dock så klorna slits jämt. Ojämnt slitna klor kan tyda på artros, ryggproblem, neurologiska eller liknande problem.
– Alla raser har tumklor fram, några raser har dem även bak och vissa raser har till och med dubbla sporrar. Glöm inte klippa även dessa regelbundet. De växer nämligen i en båge, vilket gör att de lätt fastnar och skadas om de blir för långa, berättar Elise.
Hundens tassar utsätts för daglig påfrestning, så ta för vana att gå igenom din hunds tassar, till exempel när du torkar av dem efter promenad.
– Det du ska titta på är trampdynornas, simhudens och pälsens utseende. Kläm och känn gärna så du inte missar sår, rodnader eller främmande föremål. Många gånger när en halt hund kommer in med tassproblem, hade djurägaren själv kunnat ställa diagnos och behandla på hemmaplan. En gång hade jag till exempel en blockhalt hund på akuten – med vanligt ett tuggummi i tassen, avslutar Elise.
Alla behöver vi ta våra hundar till veterinär ibland, men lär du dig dessa tips kring hur din hund mår, ser ut och beter sig när allt är normalt, så kan du snabbare upptäcka om något onormalt uppstår – eller om du kan behandla det onormala själv!
Text av: Elise Lundin, leg. veterinär