Fästingar trivs hos alla pälsdjur och även en katt kan bli biten. Lyckligtvis är det ganska ovanligt att de drabbas av några sjukdomar på grund av fästingbett, men om det händer så är det ofta en infektion med Anaplasma-bakterier. Om katten blivit infekterad av detta kan den få feber, känna en allmän ömhet och stelhet, bli hängig och tappa aptiten. Som tur är brukar katter tillfriskna från infektionen utan behandling, men går symptomen inte över bör du uppsöka veterinär.
När katten är utomhus går den gärna omkring i skogar och högt gräs, dvs där det är skugga och fuktigt. Det är tyvärr även där fästingarna trivs. Under fästingsäsongen bör du alltså kamma igenom kattens päls varje dag om det är möjligt. Då ökar du dina chanser att hinna ta bort fästingar som inte hunnit bita sig fast ännu. Katten kan dessutom ta med sig fästingar inomhus, så att gå igenom pälsen är viktigt. Det finns också flera olika förebyggande preparat du kan använda som tuggtabletter eller fästinghalsband. Tänk då bara på att välja ett fästinghalsband som är godkänt för katter, då vissa bara är till för hundar och därför giftiga för katter. Har du även en hund där hemma så är det viktigt att den inte har ett fästinghalsband som är giftigt för katter, då djuren har en naturligt nära kontakt i hemmet.
Undvik att plocka bort fästingar med fingrarna eller en pincett. Då finns risken att du inte får med hela kroppen. Du bör inte heller smörja in fästingen med någon form av vätska eller fett. Det kan få fästingen att kräkas ut smittämnen i såret. Skaffa istället en fästingplockare och läs instruktionerna innan du använder den. Du hittar dem på apotek och djuraffärer.
Fästingens huvud kan inte leva på egen hand. Det är alltså ingen fara om huvud sitter kvar i huden när du tagit bort kroppen. Håll bara ett öga på det och se om det försvinner. Kroppen brukar göra sig av med inkräktare. Om huvudet sitter kvar efter några dagar kan du försöka att få loss det med en pincett.
Svedeas skadespecialister inom djurförsäkring